Saintpaulians historia

 
Alla de 40000 saintapuliasorterna härstammar från ett fåtal Saintpauliaarter i västra Afrika. I dagsläget är cirka 25 arter kända, cirka beror på att vetenskapsmännen fortfarande tvistar om några av dem är de olika arter, naturhybrider (naturligt uppkomna korsningar) eller olika varianter av samma art.

Många av arterna finns bara på en enda bergstopp i regnskogen och samtliga arter finns inom ett litet område i gränstrakterna mellan Kenya och Tanzania som kallas Estern Arc. Eftersom regnskogen är hårt utsatt för avverkning är de vilda saintpauliorna utrotningshotade.

Saintpaulian upptäcktes 1884 av Sir John Kirk, brittisk vicekonsul på Zanzibar. Sir Kirk lyckades dock inte föra hem någon levande Saintpaulia. När Tanzania hamnade under tysk kontroll på 1880-talet var baron Adalbert Emil Walter Redcliffe Le Tanneux von Saint Paul-Illaire guvernör i bl.a. Usambara som är en del av Eastern Arc. 1891 fick han se några vackra blå blommor som växte vilda i området. Baronen samlade in plantor från två växtplatser och skickade hem till sin far baron Ulrich von Saint Paul som var mycket trädgårdsintresserad. En av plantorna gav han bort till sin vän Hermann Wendland som var överträdgårdsmästare i Hannover. 1893 beskrev Wendland växten vetenskapligt och döpte den till Saintpaulia efter baronerna Saint Paul.

 
 
Sidan uppdaterad 2004-06-14
 
Copyright 2004 Martin Peterson